Annika Wrenkler

annika_wrenkler.jpg

Världens bästa navigatör

Finns även att läsa som pdf...

Annika Wrenkler är Sveriges och kanske världens främsta navigatör när det gäller offshore racing med båt. Annika har en lång och framgångsrik karriär bakom sig och är fortfarande tillsammans med maken Thomas ett av Sveriges största hopp när det drar ihop sig till VM eller EM i offshore 2 liter. Annika har vunnit alla typer av titlar i alla möjliga klasser, från riksmästare, svensk mästare, nordisk mästare, europamästare, världsmästare och satt ett världsrekord.

 

- Annika, var du road av motorer och snabba båtar redan som liten?

- Jag var inte överförtjust i farten när jag var riktigt liten. Men vi hade Storsmugglern och jag bosatte mig i ruffen med mina dockor. Vi åkte dagsturer, jag kan inte påminna mig några övernattningar ombord. Vi hade ju landstället i Mörtviken på Ingarö öster om Stockholm. Vi åkte ofta turen ner mot Landsort via Dalarö kanal och så upp i Mälaren och slussade oss in i Saltsjön igen. Det var en dagstur. Det är de turerna jag har mest minne av sen jag var liten.

 

- Hur kom det sig att du började med båtracing?

- Pappa tävlade och det var praktiskt att jag och min bror Staffan började med det. Jag började träna under pappas överinseende och så tävlade jag för första gången 1975 i en Fugitive. En Yamaha 15 hästkrafter där bak, 30-35 knop. Efter en tid började jag navigera åt pappa, det var alltså så jag började med navigationen. Jag fick dispens för att börja tävla i offshore, jag var 15 och 16 var egentligen åldern för att få tävla. Första tävlingen var Roslagsloppet 1977. Vi körde en engelsk båt, en Tigershark med en Evinrude 200 HK i Z-klassen. 60 knop ungefär. Tror vi kom 5:a.

 

- Sen då, hur har din karriär sett ut? Vilka båtar och förare har du tävlat med?

- Med pappa fortsatte karriären. Det blev båtbyte till en Phantom, som vi körde med 1979-1982. 1979 körde vi med Evinrude 200 HK . 1980 blev vi sponsrade av Mariner och åkte då dubbelmontage på Phantomen med 2x200hk Mariner.  Hann bara åka en tävling, i Nynäs, innan vi "blev stoppade". Vi körde i en standardklass då och flera tyckte väl att det gick väl fort och inte var så mycket standardekipage. Det kändes i alla fall som en rejäl hästspark att köra i Nynäs. Bra ax J Plockade sen av ena motorn och åkte 1980-82 med bara en Mariner. Vann i princip alla tävlingar i standardklassen. Ett av åren vann vi dessutom totalt i standardklassen (1980 eller -81) i Roslagsloppet, som på den tiden var uppdelat på totalseger standard och totalseger övriga tävlingsbåtar. Det var ett stort startfält på den tiden.

 

I ett av Roslagsloppen under dessa år var det väldigt stökigt. Jag knäckte ett revben och pappa fick klara mycket av navigeringen själv eftersom jag försökte "sova" bort smärtan. Det gick bra, för i mål kom vi i alla fall. Under de här åren körde pappa och Christer Lindberg varannan tävling ungefär, och jag navigerade i alla.

 

1983 började jag tävla med Astor Brattstöm. Jag åkte till USA efter sista tävlingen - 82 och kom hem till Roslagsloppet -83. Astor frågade då om jag ville åka med honom i första hand i VM 1 liter i Strängnäs den hösten, vilket jag gjorde. Det var min första tävling med katta, och där blev jag fast för det. Astor och jag kom 4:a i VM och vårt samarbete började. Vi tävlade ihop i 1 liter till 1988, med varierade resultat. Några medaljer i NM och SM blev det, men inget guld vad jag kan minnas. Vår sista tävling tillsammans var Rosis 1988 som slutade med rejäl krasch. Vi startade då från Stockholm med idealfart med målgång någonstans efter Trälhavet. Därefter var det omstart med fri fart. Någon hade före vår start kört med stor båt fram och tillbaka över startområdet och gjort stora vågor. Vi kraschade ordentligt och båten i princip sprängdes sönder. Vi klarade oss hyfsat. Jag fick åka ambulanshelikopter för jag hade ont i ryggen. Visade sig bara vara några kraschade revbev och nackproblem.

 

Under 1985 började jag själv köra rundbana. Fick låna en Möllgard-katta av Per von Bonsdorf, som året innan blev världsmästare med den båten. Tog ett lån och köpte även hans motor, en Yamaha 90 hk. Det var mycket racing den säsongen, eftersom jag också navade åt Astor. Den säsongen blev det också två krascher; en med Astor där vi baklängesflippade med Argon, efter mållinjen på VM i Strängnäs. Fick ihop oss själva och båten och körde dagen därpå igen. Däremot slutade min rundbanesäsong lite mer drastiskt. Körde vår sista SM-deltävling i Hägernäs. Jag kom sent i starten och laddade på för fullt i motvinden och gjorde en superhöjdarflipp. Båten klarade sig, men jag fick dessvärre skador, som jag fortfarande lever med. Kotförskjutningar på tre ställen i ryggen och i nacken. Kommer aldrig att bli riktigt bra, men jag överlever det. Låg på sjukhus ett tag och var sjukskriven några månader. Sen började min kamp mot sjukvården. Inte den roliga sidan av racingen. Kraschen 1988 gjorde mina nackproblem lite värre. Var dock tillbaka på banan 1989 i 1 liters-klassen igen med Argo och 75hk Johnsson men med föraren Agne Lindbom.

 

1990 började jag åka 2 liter, där jag blivit fast. Körde då med Janne Karlsson i en Lustcat med en XR2. Vi hade en ganska strulig tävlingssäsong. Därefter blev det racing med hans bror, Lennart, istället. Åkte ömsom 1 liter och 2 liter. Hans fru, Kristina, var jag kartläsare åt på vintrarna när vi åkte rally. Bättrade på mina nackproblem ytterligare efter en duktig rallyvurpa.

 

Lennart och jag körde med två, tror jag, olika lustcattor. Ett år badade vi mest bredvid båten. Den gick sönder i tävling efter tävling och det kändes som vi ständigt blev inbogserade. Däremot vann vi i Uppsala det året och det kändes extra roligt då efter en motig säsong. Lennart och jag tävlade ihop t om 1993. Gjorde också inhopp som navigatör i olika klasser, bl a med Magnus Österholm i NM i 1,3 liter, där vi vann. Åkte också en del med Christer Lindberg med hans Scarab med inbordare. Vann både klassegrar och totalsegrar. Har även åkt ett par tävlingar med min bror i Z med en Frodé 21 och en 3liters Mercury och i kändisklassen i Rosis. 

 

Började tävla med Peter Hafström 1994. Då med en Lustcat och Mercury XR2. Köpte sen Argo. Kommer inte ihåg vilket år. Kan ha varit -96. Därefter blev det bara Argo, totalt tre stycken. Två begagnade, varav vi byggde om den första. Den sista beställde vi själva till säsongen -97. Den vann vi i stort sett alla tävlingar med. Den köpte sen Svenne Bengtsson som hann vann mycket med. Den åker numer i W och körs av Svenne Hansen, vilken har varit en av våra konkurrenter under året. Vi tog världsrekord med den i offshore 2L. Vann också Rosis totalt med den -97.

 

1999 började jag åka med Micke Hamrén i en Twister med Mercury XR2. Kändes som att åka buss efter att ha åkt i Argo i några år. Vi åkte också första delen av säsongen 2000, innan jag förstod att jag var gravid. Matilda (min dotter) har alltså åkt några tävlingar i magen.

 

 

 

Säsongen därpå  2001, kom Matilda och då började Thomas och jag åka ihop med en nybyggd Twister 20, med en Tohatsu. Planerade för att köra VM i 1,3 liter i Smögen, men jag visste ju inte innan om jag ville åka när vi fått barn. Matilda var 3 ½ månad när jag åkte första tävlingen efter hon hade fötts. Jag ammade ordentligt före start i min våtdräkt. Kändes ok att tävla så det blev VM också. Där gick det sådär. En del onödiga fel och i sista tävlingen dök vi rejält. I vattnet hade jag bara en tanke. Jag måste fort upp ur det kalla vattnet för att inte få mjölkstockning. Snabbt till land för amning. I slutet av den säsongen var jag gravid igen, så min son Adam har också åkt tävling i magen. Det blev 1,3 liter under 2002 och 2003.

 

Från 2004 har det blivit 2 liter igen. Först med en Twister 24 med en Optimax. Sålde den efter säsongen 2005 och byggde en ny Twister till 2006, som vi åkt med 2007 och 2008. 

 

- Vilken framgång värdesätter du högst?

 

- VM 2004. Jag hade gett mig den på att vinna VM mitt trettionde tävlingsår i klass 1,3 liter. Länge såg det bra ut men sista tävlingsdagen blåste det för mycket. Så det gick inte. Och då var det en som frågade om jag blev besviken. Nä, inte besviken men förvånad. Jag var så inställd på att vi skulle vinna det där. Thomas frågade om jag ville navigera åt honom även vid 2 liters-VM, vilket vi egentligen inte hade planerat. Det lät lockande så vi satte igång våra mekaniker på att rusta Twistern inför VM i Nynäshamn. Thomas skulle egentligen ha åkt med sin Hydrocat med cockpit. I Nynäshamn vann vi alla tre heaten, utan egentliga förberedelser. Vi hade minimalt med tid. Båten blev klar precis före tävling och vi provkörde första gången i Nynäshamn. Det var otroligt roligt.

 

- Berätta om några race du minns lite extra.

 

- Det var en väldigt speciellt känsla att vinna Roslagsloppet första gången, 1994 med en Lustcat och en Mercury XR2. Åkte då med Peter Hafström, som precis dagarna före hade fått besked om att han hade haft en propp och fick absolut tävlingsförbud av läkaren. Vi bestämde att vi skulle köra om det var lugnt väder, vilket det var. Solen sken och vattnet låg kav lugnt. Vi startade från Stadsgården. Vi tog starten, åkte nästan helt ensamma hela vägen upp mot Väddö kanal. Där vid omstarten fick vi veta att det bara skiljde knappt 20 sek mellan oss och pappsen/Christer Lindberg om totalsegern. De startade efter oss så vi hade bara klockan att åka emot. Vi stod på för allt vad vi orkade och när pappa och Chrille kom upp till Grepen i Öregrund stod Peter och jag på brygga och hörde speakern som räknade sekunder och inte förrän de gick i mål visste vi att vi hade vunnit med, tror jag, ca 10 sek. Det kändes stort. 

 

I Smögen 2005 hade vi en kul fight med Tomas Smordalen från Norge. Han hade sin nya katta, en Argentina hotboat. Vi skulle båda åka till Italien senare och det var kul att se vad ekipagen höll för. Vi åkte då med vår "gamla" Twister som vi vann VM med 2004. Vi hade en otrolig fight under hela tävlingen och det var verkligen tight racing, men till slut vann vi.

 

I Italien senare under VM hade vi en fight med en annan norrman, Atle Staff, varv efter varv. Ena sträckan ledde han över oss och andra var vi före. I ett försök att vinna tid tog vi en böj för tight och rollade. Man vinner inte alla fighter.... I VM året därpå i Öregrund hade vi en fight med Atle igen, där vi åkte onödigt nära varandra. Pratade med honom om det efteråt. Men hans svar var: "Det är så kul att fightas med er för ni är så erfarna. Och du vinkade inte. Om du vinkar nästa gång åker jag inte så nära" . Vinka! Jag var ju förbannad!! Så nästa gång var jag tvungen att vinkaJ  Vi tävlar ju mot våra kompisar, även de från andra länder, så allt blir ju med glimten i ögat.

 

I Nynäsloppet 1990 vann alla i fam Westerling (som jag hette som ogift). Pappa (Christer Westerling) och Christer Lindberg med sin Scarab vann totalt, bror Staffan vann i Z med sin Frodé 21 och jag och Lennart Karlsson vann i 1 liter med en Argo. Det är också ett kul minne.

 

- Du har åkt med många båtar i din karriär. Vilken av dom är den du varit mest nöjd med?

 

- Roligast och bästa båt är Argon som jag och Peter byggde. Otroligt rolig båt att åka med! Det blev flera segrar, dock inte VM som vi hoppats, men EM guld 1998. Vi har också världsrekordet med den i 2 liter. När vi skulle tävla med den 98 eller 97, kommer inte ihåg, i Mariefred hände också något lustigt. Vi låg ute för start och cirkulerade. Kände att det började vibrera och kollade propellern och såg att ett blad var av. Vi lyckades få kontakt med våra mekar som hämtade bil, trailer och ny prop. Upp snabbt bytte propeller och lyckades komma med i starten som vi tog och ledde. Kommer faktiskt inte ihåg om vi vann. Tror att vi bröt den tävlingen senare med motorproblem.

 

Under 2003 åkte Thomas och jag till Norge och tävlade i 1,3l EM med en 20 fots Twister och en 90 hk Tohatsu. Det var en otroligt bra båt! Fantastisk båt i sjön, upptäckte vi, i Norge där man åker bitvis på stora vatten med mycket sjö. Där föddes tanken på att åka VM i 1,3 året därpå, 2004. Det var mitt trettionde tävlingsår och där skulle jag vinna VM hade jag tänkt. Så blev det ju inte, det blev tyvärr "bara" en andraplats. Desto roligare sen att vinna 2 liters VM  någon månad senare med den stora Twistern. Men det var en fantastisk säsong med två jätteroliga båtar som funkade mycket bra i sjön.

 

- Hur beskriver du en bra katamaran?

- Balansen är det viktiga när det gäller att åka katamaran. Med- och mot- och sidsjö, att det ska gå lika fort i alla vatten, att man åker plant. Gäller att hitta en kombination av propellrar tillsammans med matta i tunneltaket mellan tofflorna. Mattan stoppar luftintaget framifrån. Längd på mattan och tjockleken har betydelse. Jag kan justera läget på mattan från min plats. Jag kan också justera mig själv framåt och bakåt. Jag flyttar hela stolen på skenor.

 

 

- Missöden i meningen grundkänningar?

- Bara två totalt genom åren. I ena fallet var det en kommunikationsmiss mellan mig och min pappa. Sista tävlingen tillsammans. Ett Vindölopp, jag tänker på den grynnan varje gång jag rör mig där. Vi körde rätt över i hög fart. Andra tillfället ett grund norr om Möja, nedanför Systrarna. Icke inlagt i kortet. Vet inte om det är markerat ännu.

 

- Största besvikelsen på banan före, under eller efter tävling (besiktning).

 

- En speciell tävling var VM i 2 liter i Norrtälje 1996. Åkte då med Peter Hafström. Vi hade börjat säsongen bra i vår Argo och totalvann uppe i Siljan. Därefter började strulet inför VM. Vi testade och testade och plötsligt hade vi tappat fart. Motorn gick ojämt, vi felsökte och hittade inga fel. Vi hade laddat för VM veckan i Norrtälje. Vi skulle ha vår stora båt, en Bayliner 4588 med upp och bo i. Stor besvikelse. Peter ville inte åka upp med ett halvdant ekipage. Vi var inte helt överens om detta. Hur som helst tog vi Baylinern för att ta oss upp till Norrtälje och bara titta. Vi ankrade för natten utanför Ljusterö. Morgonen därpå ringer Magnus Österholm, som då jobbade hos Peter, och sa att han och hans navis Robban Stenborg hade varit ute och testat båten och hittat felet och att Peter måste komma. Vi hade kompisar med i en annan båt som skjutade Peter till fastlandet för färd med taxi till Järfälla och garaget. Jag och meken Jonsson tog Baylinern upp till Norrtälje. Fixade så att vi skulle få inbesiktiga senare än deadline. Peter kom dit med båten och en dag sent och vi stod på startlinjen. Första dagen kom vi 2:a efter ett finskt ekipage, som senare blev diskade. Alltså en första plats till oss. Vi hade ju före VM siktat in oss på VM guld. Andra dagen var nog en av de mest speciella tävlingar jag har åkt. Vi hade en stor diskussion i teamet om hur mycket bensin vi skulle ha. Peter var för mindre för att spara vikt, jag för mer. Vi ledde startfältet ut ur Norrtäljeviken. Hade hört att det skulle blåsa upp, vilket det gjorde rejält. Ute på Ålands hav var det "alla väder". Det var sol, regn, hagel, åska och blixtar, vind, lugnt. Allt om vartannat. Tävlingen tog längre tid pga tuff sjö. Vi låg dock 5:a in i Norrtäljeviken och kände vittring på totalpallen. Då, tog soppan slut. När vi i princip såg målet. Jag har aldrig blivit så JÄ...A arg på en tävling. Jag brukar inte hetsa upp mig. Är faktiskt inte mycket av tävlingsmänniska. Gick och lade mig tidigt den kvällen. Till sista tävlingen var vi åter laddade och ledde ut ur viken. Blåst även denna dag. Vi tog en egen väg för att hitta mer plattvatten och där hände något som inte borde hänt. En sprint/skruv till styrningen hade lossat och styrningen gick sönder. Såg ut som sabotage, men det får vi väl aldrig veta. Besvikelse igen. Men, sen blev det efterbesiktning och jag tror att det var fem till sex båtar som blev diskade i efterbesiktningen, så med vår första plats blev vi bronsmedaljörer totalt. Ganska ok ändå. Men det visar att mycket kan hända kring tävlingar.

 

- Skruvar du nånting själv?

- Inte numera. När jag åkte Formel 4 gjorde jag det, även om jag hade hjälp med mekning ville jag veta hur det fungerade. Så länge vi hade mekaniska motorer kunde jag var med och skruva, plocka isär och montera. Mental felsökning. Nuförtiden rör vi inte motorerna. Det är fråga om kartongmotor rakt upp och ner.

 

- För du någon typ av journaler, loggböcker?

- Jag brukar skriva upp när vi tränar, lufttemperatur, vattentemperatur.. förr var jag mycket noga. Antecknade vilka propellrar vi hade, bränsleåtgång. Med mera.

 

- Farorna, hur ser du på det?

- Jag skulle inte åka med vem som helst idag. Och nu åker jag ju verkligen inte med vem som helst. Nu åker jag med min man Thomas. Klart vi tar en risk, men så länge vi tycker det är roligt så fortsätter vi. Vi kör så länge vi känner för det. Många frågar om jag är rädd när jag åker racerbåt. Nej, det är jag inte.

 

- Kommunikationen er sinsemellan, hur går den till?

 

- Jag sitter och klappar på axlarna bara. Numera har vi intercom men använder det sällan. Vatten och el hör inte ihop. En lätt klapp på vänster axel, svagt vänster. Något hårdare mera vänster. Det gäller att förmedla så litet information som möjligt till föraren. Tillräckligt för att han ska klara sig men inte för mycket, då tappar han koncentrationen på det han ska göra: köra

 

- I år, 2008, körde ni med två båtar i olika klasser, varför då?

 

- Under VM i Öregrund 2006 pratade vi med ett engelskt par som pratade sig varma för VM i Guernsey. De övertygade oss om att vi skulle komma dit och det var vår målsättning för 2008. Vi visste att vår "lilla" Twister inte skulle ha så mycket att tillföra i Guernsey, där det kan gå hög sjö, därför föddes tanken på en ny båt. En nybyggd hydrocat utan cockpit, eftersom jag vägrar cockpit. Tanken för säsongen 2008 var att vi skulle vara klara med den nya båten före säsongen, för att kunna pröva ut allt fram till VM i september. Men det blir inte alltid som man har tänkt. I väntan på att Hydron skulle bli klar roade vi oss med W istället, vilket var riktigt roligt. Man har inte alltid extra roligt med 10 knop till. Roligare med fler tävlande i klassen. Hydron blev ju klar precis straxt före vi åkte till Guernsey, där det funkade hyfsat bra, men kunde varit bättre med längre tid för träning. Det hade dock varit svårt att förbereda sig på motsvarande sjö i Sverige, som det var på Guernsey.

 

 

- Målet med nästa säsong?

 

- Jaa, säg det.. Vi har byggt om nya hydron och flyttat bak Thomas lite. Har tänkt provåka före vintern kommer på allvar. Hoppas på att få lite mer fart och bättre balans till nästa säsong. VM går i Italien och EM i Finland. Vi får väl se om vi åker dessa tävlingar. Får Thomas välja så vill han åka båda. Vi får väl ta ett familjeråd.... Än så länge har vi även Twistern kvar.

 

- Vem av Adam och Matilda blir först ut på banan?

 

- Vet inte faktiskt. Matilda kommer ju att ha åldern inne först och hon är tuff på att prova saker, så det kan bli hon. Adam är otroligt intresserad av allt som har med båtar och racing att göra. Barnen har ju förstås redan en Fugitive som står på tillväxt. Även en liten katta. 

 

Vi tackar Annika för intervjun och passar på att önska henne och Thomas lycka till på racerbanan framöver

 

I VM 2008 blev Annika och Thomas bästa svenska ekipage med en 6:e plats. Se resultat och bilder på sidan "Gott & Blandat". Vi kommer med stor sannolikhet att rapportera om nya framgångar från både Finland och Italien 2009.

 

Läs mer om Annikas kurs i högfartsnavigering på sidan "Race Info". Där finns också ett inslag från sportnytt med Thomas och Annika Wrenkler.

 

Delar av intervjun är kompletterad med material från Vi Båtägare´s Leif A Sandberg

 

 

Vid pennan

 

Magnus Pettersson

 
stäng