Gunnar Olderin

 gunnar_olderin.jpg

Freakbrother

Finns även att läsa som pdf..

Gunnar Olderin är ett bekant ansikte för alla som åker offshore i Sverige. Som klasscoach för K båtarna (inombordare) är han ett föredömme för alla som hoppas på att sporten skall växa. Gunnars racingkarriär började 1991 då en Mirage 21 införskaffades.

 

-Gunnar, varför blev det inombordare?

Jag har ju ett brett och genuint intresse för motorsport och olika typer av fordon. Modifierade bilar och chopper motorcyklar är andra typer av farkoster som ligger mig varmt om hjärtat.

När jag väl bestämde mig för att börja köra båtracing så insåg jag snabbt att ett inombordarekipage är betydligt billigare att köpa än en båt med utombordare. När jag började så var inte motorerna så avancerade utan det handlade om relativt billiga och lättskruvade motorer.

 

-Okej, men det innebär att du inte drar dig för att skruva? Elaka tungor säger ju att ni som åker K båt tillbringar mer tid i verkstaten än bakom ratten?

Ha, den kommentaren får vi K åkare leva med. Den är ju dessutom delvis sann och det är också en stor del av charmen med våran klass. Vi har en fantastisk sammanhållning och vi hjälper varandra, träffas relativt  regelbundet och har  egna testdagar.

 

-Men att köra K kräver alltså sin mekaniker?

Nu är ju inte jag den som vill framhålla mig själv som en proffsmekaniker, men ett genuint intresse och grundläggande kunskaper om motorer är ju givetvis en förutsättning. Sedan får man inte glömma att det är en avsevärd skillnad att skurva en 8v B20 motor mot en med 16 eller 24 venitler. Ytterligare ett steg är ju de som ger sej på den överladdade varianten, dom vet verkligen vad dom pysslar med och får tillverka en hel del prylar själva.   

 

-Du kör ju i två klasser, K och Classic. Varför då? Du har ju inombordarbåtar i båda klasserna.

Att köra Classic är egentligen ett reulstat av mina erfarenheter från Roslagsloppet. Att köra en K båt i flera timmar på full gas innebär nästan alltid motorhaveri. Genom de fina tävlingsmomenten i classic så kan jag köra min Oldenburg 21 på ett varvtal som gör att jag åker i närmare 40 knop utan att anstränga motorn för mycket. Jag brukar sätta min idealtid till runt 35 knop så att jag inte behöver pressa båten om det blir stökig sjö. Hittills har jag alltid kommit hela vägen upp till Öregrund med Oldenburgen. Dessutom är det en väldigt häftig klass. Båtar man drömde om som barn dyker upp bredvid mig på starlinjen, det är en härlig känsla. Jag är jättglad över att under åren fått se klenoder som Gilbert i olika utföranden, Argo 19 med inombordare, Shakespeare, Weedo, Smuggler,  Argocat, Segmo Cobra, Joker , Banda mm. Det är riktigt roligt att dessa gamla båtar hittar ut på banan igenom och eftsom det är idealtid vi kör mot så behöver man inte pressa båtarna så att dom går sönder.

 

-Hur började ditt intresse för båtracingen?

Mitt intresse började som bevakningsbåt. Sveras Per Benson  'lurade' mej in i denna cirkus.

Så en Fjordling ,som fungerade som bevakningsbåt 87 - 90, blev början. Givetvis gav detta mig blodad tand. När jag sedan hittade en Mirage med massa delar till motorn och drev för ett relevant pris så bestämde jag mig för att ge mig in i leken. Inget jag ångrar kan jag lova!

Redan då var klass 3 , som den hette då , en fantastisk klass att komma in i. Alla goa' gubbar som hjälpte o lånade ut prylar , kom med goda råd ! Man var hemma liksom.  

 

-Du är ju noggran med att påpeka att du inte kör racing på blodigt allvar utan att det i huvudsak är för att ha kul och träffa trevliga människor. Men beskriv din racingkarriär fram till idag.

Jag började 1990 med Miragen och bredvid mig satt en gammal klasskamrat, Måns Sjölander, som navigatör. En Volvo B20 satt under motorluckan. Vi åkte de tävlingar som det fanns pengar till. Klart att strävan fanns att åka fortare men pengarna fanns aldrig. 1993 byttes Miragen mot en gammal Lustcat 18, även den en tidigare inbordarbåt. B20´n fick dock hänga med. Så blev det tills den båten totlat gick ur tiden , sprack o sjönk under två race 1995. Målet var dock också nått att äntligen nå fram i Roslagsloppet vilket skedde 1995.

 

Därefter blev det till att byta både motor o båt o navigatör , Lustcat 21 och Opel var receptet & det gäller fortfarande. Åkte lite sparsamt de kommande åren tillsammams med bla Tommy Björnstöm och Per Landberg (numera Classic åkare). Det gick mycket tid att hitta rätt med 16v Opeln, många dyra läropengar.

 

År 2000 fick jag diskbrock i nacken och sålde av allt. Båtracingen trodde jag då var ett avslutat kapitel för mig. Sakta men säkert så läkte dock detta så tankarna dök upp igen på att "prova på" bara för att det skulle vara skoj.

 

2006 så kom en helomvändning. Jag skaffade mig en Argo Catta, Oldenburgen, Tollare Catta och en Mirage. Alltså blandat classic med K båtar och cirkusen var igång igen ända fram tills idag ! 

 

I fjol bestämde min kamrat Magnus Edlund , som kommit över en tidigare känd Lustcatta, och jag att vi skulle slå våra påsar ihop. Hans båt och min Opel motor . Vi gjorde ett ordentligt upprustnings jobb både med motor och båt och var väl klara till sommaren 2008. RBR blev första racet, tyvärr så stupade motorn 5 min innan mål då ett fäste till tändspolen sakat sönder. Det blev enda K-racet för min del. Min gamla Argo fick ju liv igen då Veronica, min dotter , tog över den tillsammans med Sara M. Jag gjorde prion att hjälpa dom istället för att åka själv ifjol. Visst ...classic med Mange i Rosis såklart blev det ju ! 

 

Till detta år har jag tagit över Lustcattan själv. Magnus bygger egen K båt , en Kulla 21 med Volvo,  känns bra med ytterligare en K båt! Veronica o Sara har blivit mer självgående och jag kan får mer tid själv.

.  

-Gunnar, det här med klass K verkar ju helt crazy, har du någon galen egenupplevd historia att berätta för oss?

Ha ha, ja den när jag köpte min första båt,som  kom i delar , MASSOR med delar. Jag passade även på att jaga upp en extra snurra , en nästan nybyggd Timo B20. Värsta värsta sas det med boforsstakar,yxvev 46-38.5 topp mm mm mm! Den stoppades ner i Miragen & några små korta provåk gjordes, typ tio minuters åk. Fredag kväll, innan Uppsala -1991 , gjordes de sista justeringarna och jag ska provåka en liten längre tur är planen. Sjösätter i Gräddö o beger mej in i Norrtäljeviken , ligger o lufsar på 5000 varv då det verkligen säger PANG....o blir totalt tyst i motorn. Vrider på nyckeln o motorn hoppar igång men låter riktig skumt , smäller skrammlar mm mm. Tuffar tillbaka i nollfart. Upp på trailern o ska dra upp, halvvägs upp smäller det till i trailern .VAJERN GÅR AV, och båten ställer sej på aktern. Hur proppen ser ut efter en sådan manöver kan väl alla gissa , som ett skrynkligt foliepapper. SUCK, Får iallafall upp båthelv........sorry,  lyfter på huven o kollar ner, OLJA överallt.....

Man kan se rätt igenom motorn...vevaxel o kamaxel var av, två vevstakar var av , toppen totalt MOS och debut racet skulle va på Söndagen. DÅ fattade jag vad jag givit mej in på  i den så kallade  inbordarklassen. Med hjälp av goda kamrater så blev det ändå start......och jag är fortfarande kvar i klass K.

 

-Otroligt!!!  Vi byter ämne, på båtmässan i Stockholm i år så tilldelades din dotter Veronica, Lasse Arells minnesstipendium. Vad tror du det priset betyder för Veronica och vad betyder det för dig som pappa?

För mej betyder det mycket , Lasse var ju en legendarisk inbordaråkare som jag aldrig fick träffa, men har förstått att han brann för sporten och det är verkligen det man måste i inbordarklassen. Kul att Veronica fått stipendiet, både historiskt och så klart även lite ekonomisk hjälp. Jag kan bara hoppas att hon uppskattar det, om inte annat om ett par år då hon får lite distans till saker o ting.

 

-Vilket är det mest minnesvärda racet och varför?

Måste vara Rosis -95 , då vi äntligen kom fram till målet efter femtioelva sorger. Gjorde tappra försök från -92 utan större framgång. Roslagsloppet är trots allt STORT. 

 

-Vilken båt har varit dig mest kär?

Ahh....min första Mirage 21 är ju alltid nåt speciellt, den båtmodellen är en verklig kultracer, men min gamla orange/blå Lustcatta , ärvd i generationer o lagad i omgångar, är väl den jag saknar mest.

 

-Vilken båt har rent racing mässigt varit den bästa?

Just denna Lustcatta, en tidig 21 fotare byggd för inbordare till Ronnie i Nynäs, därefter såld till Erik Torsmark som krashade den 1995, tror jag. Jag tog över den 1996, då var den "olagningsbar" sa alla 'förståsejpåare'.......men men. En fantastisk catta, snabb, lättkörd, välbalanserad mm mm , Erik åkte inbordarrekord med den 1994. 76,6 knop tror jag!

Jag hade den till 1999 och sedan gick den ett par år till i "Dala regi". Jag har efterlyst den för  återköp, dock utan resultat tyvärr.      

 

-Tror du att du någonsin kommer att tävla med en båt som har utombordare?

Nää,  inte som det känns idag iallfall! Att höra in inbordare varva 7500 plus varv, hur kort tid det än må vara, slår allt!  Men ålder o visdom kanske hinner ikapp och då får jag väl både byta inbordaren till utombordare och HD choppern mot en  Guld vinge...hehe !

 

-Du är förutom drivande i klass K även aktiv i klassen Classic Offshore. Vad tror du om den klassen framöver?

Classic tror jag på som en klart växande klass, ett kul o bra alternativ för egentligen alla båtar och båttyper. Inte alltför  krångligt att komma igång samt humana regler gällande båt/säkerhet mm mm . Att sedan ha två delmoment är bara extra kul! Som sagt den klassen kommer nog att växa allt eftersom folk ser att det går att åka exempelvis Rosis med gamla båtar utan att riskera köra sönder sin klenod.         

 

-Vilket är det häftigaste racet du följt från land?

Svårt att säga, men Siljan på den tiden det fanns, var ett kul race! Mycket folk, lätt att se för publik, bra speakers mm. Vore kul att få igång den tävlingen igen.  

 

-Båtracingens framtid, hur ser du på den?

The future's so bright I got to were shades.. Hoppas på att Sveras arbete med tävlingsvärdar, classcoacher mm ska ge resultat,Prova på race, dvs att göra hela proceduren att komma igång/till start lite enklare. Vad vi väl alla vill är ju att få ut FLERA BÅTAR på vattnet.      

 

-Kan man göra tävlingarna mer attraktiva i Sverige för publiken? Thundercat har ju roliga tävlingsmoment, kan man utveckla dom traditionella klasserna?

Jag tror på lite kortare banor i slingor, det ger ju lite tätare racing. Att lägga varvningar där det blir lätt för åskådare att se. Bra speaker är väl också viktigt. Vill framhålla RBR i fjol, trots det dåliga vädret, att sam arrangera med annat evenemag ger ju klart synergi effekter. Kanske ska man tom köra en "båtparad" innan race. Även offshore i rundbaneform nån gång , kolla på Waxhom som drar både aktiva och publik. Viktigt är ju att nå ut i största allmänhet.

 

-Vad tror du om det här  med GPS puckar på båtarna så att man kan följa varje båt?

Tja ....i  speakersyfte kan det väl va helt ok! Det är ju lättare att refferera aktivt då. Kanske tom en direkt webbkamera på storbild ........vore ju cooolt. Sedan finns det ju klara fördelar rent säkerhetsmässigt såklart.

 

-Vad tror du är nyckeln till att få ut fler båtar på banan och att Roslagsloppet passerar 100 deltagare igen?

Jadu....konjuktuer sätter ju sina spår såklart det vet vi ju sedan tidgare! Men också att göra båtsporten mera lätttillgänglig utan att tumma alltför mycket på säkerheten.

 

-Sist men inte minst, vad är dina förväntingar på 2009 när det gäller båtracingen för Veronica, dig själv och klass K?

Veronica har stora ambitioner detta år, hon vill nog om möjligt åka så gott som alla race, både i serien o i K-cupen. Hon kommer även satsa på en ny extrem snurra framöver. Jag själv kommer nog satsa på de race som lockar många deltagare i klassen, har inte tid eller ekonomi att åka allt. Finns ju dock alltid att göra som trailerkusk eller nåt i depån, så jag kommer nog ha att pyssla med iallfall. Vad gäller K-klassen hoppas jag mycket på den nya generationen av åkare. Det finns ju 5-6 stycken som verkar riktigt taggade, vore fantastiskt kul om vi kunde komma upp i TIO båtar nån gång igen. Dom nya plus de gamla stofilerna utgör ett underbart gäng. Ett SM i klass K till 2010 skulle sitta fint?  

 

För oss som nytt team har det varit fantastiskt att lära känna Gunnar. Att möte en kille som brinner för sporten är inspirerande. Förutom att hjälpa till i massor så kryddar Gunnar tillvaron för oss båtåkare med att arrangera träffar och fester som är grymt trevligt och väl genomförda. Båtracingen behöver starka profiler, Gunnar Olderin är en av Sveriges mest lysande exempel på detta. Vi på Halifax Racing tackar Gunnar och önskar honom och Veronica lycka till framöver.

 

Vid pennan

 

Magnus Pettersson 

 
stäng