Lasse Ström

lasse_strom.jpg Sagan om Roslagsloppet

Finns även att lösa som pdf..

Lasse Ström, en av Sveriges genom tiderna största racerbåts förare, om upplevelserna att köra nordens mest kända båtracertävling - Roslagsloppet.

 

Roslagsloppet startades första gången 1962 och har körts varje år sedan dess, med undantag för 2001, då myndigheterna inte gav ÖRK tillåtelse. Startplatsen har varierat mellan Stockholms ström, Norrtälje och Trälhavet, Vaxholm. Många kända profiler har genom åren ställt upp i Sveriges mest kända racerbåttävling. Bland dessa kan nämnas Kung Carl XVI Gustav och Björn Borg


Drömmen blev verklighet 1971 och jag ställde upp med min Semo Cobra 17 och självklart en Evinrude. Starten var i Stockholm på den tiden och efter diverse ombyggnader av båten för att mäta in var vi på väg. Hade inte ens körkort utan min navigatör, som jag tyvärr inte kommer ihåg vad han hette men hans mor var någon halvkändis i Båtracing hade bil och trailer.

Detta år var det enormt blåsigt och väl ute på fjärdarna så gick allt sönder i båten. Min navigatör tyckte vi skulle bryta för han hittade inte rätt. Jag bara gasade och till slut lossnade batteriet och motorn stannade. Vi blev bogserade till Furusund och fick sedan åka hem på trailer.

När jag sedan läste ett repotage inför Riddarfjärdens F1 V8 race 1983 stog det till min förvåning att jag avsiktligt brutit mitt första Roslagslopp för att stanna på Furusunds Värdshus. Där skulle vi ha festat med några galanta damer. Låter ju intressant men så var inte fallet. Dom som kände mig på den tiden vet att jag var jäkligt seriöst inställd på framgång i Båtracing.

Det var dags för Roslagsloppet 1973.

Hasse Holmen som var min navigatör, eller rättare sagt en av dom få som frivilligt ställde upp. Dessutom var Holmen service chef och tekniskt ansvarig för Evinrude Racing i Sverige. Det var bra, men ännu bättre var att han vägde bara 50 kg.

Som alltid på den tiden hade E klassen största startfältet.

Pirayan var nästan alltid klart snabbaste båten, men saker gick fel ibland. Holmen som hade fullt jobb med att hålla i sig, slog sig ofta då ingen stol fanns för navigatören. Navigatören var tänkt som trimtank också och måste flytta fram ibland. Rostfria bensintanken bak var som ett L och man kunde sitta på den tyckte jag. Sjökortet var det första han tappade och blåste överbord. Vi ledde stort i Väddö Kanal över Kim Kalda. Omstart och när Vi kunde se Öregrund skulle jag ta mig över vågorna från Kustbevakningsbåten. Fick ett ordentligt kast och Holmen gick överbord.. sh*t, jag fick vända Holmen var OK men hade tappat hjälmen samt sa att han såg växelhuset fara förbi... Fiskade upp hjälmen och Holmen, tröck på han den blöta hjälmen och började jaga Kim Kalda som vinkande hade kört om oss när Holmen tog sin simtur.

Vi han ikapp men inte förbi så det blev andra platsen och jag fick leta efter ny navigatör för nästa säsong.  Holmen ville inte vara med längre...

Till Roslagsloppet 1974 hade jag Håkan Söderholm som Navigatör.

Jag hade vunnit SE Klassens Europamästerskap helgen innan i Franska Evian och
den tävlingen hade varit mycket tuff. Allt blev i sista minuten då jag kom tillbaka till Sverige bara någon dag före Roslagsloppet. Monterade motorn och fick hjälp med transport.

Håkan var mycket seriös och väl förberedd på att navigera oss till Öregrund, så nu var det upp till mig att ta Pirayan till vår första seger. Som vanligt blåste det och resan blev knepig med många tillfällen till flipp. Pirayan var mer som en Katta än enskrovsbåt. Riktigt på lätten väldigt snabb men "lätt att slå runt med".

Håkan var suverän som kartläsare och trimtank. Visserligen hade jag trimtank i fören, men den tog lite tid att fylla och tömma. Håkan var snabbare och vår första Seger i Roslagsloppet var nu ett faktum. Kändes mycket kul efter allt strul åren innan.

Måste också tillägga att som man hade det då, med Supé på Hasselbacken med alla
deltagare var enormt roligt.

Inför 1975 års Roslagslopp vart det panik på Fredagseftermiddagen i Norrtälje. 

Christer Helin och jag var ute och testade och långt ut så började Christer slå hårt
på min ena axel. Tyvärr var jag trög att fatta vad han menade, men det sa ordenligt PANG.. Motorn övervarvade och halva riggen samt växelhuset borta.

På den tiden tog man bara inte fram mobil telefonen och ringde..

Vi låg och drev tills någon vänlig kom om bogserade oss till hamn. Klockan var efter 5 och Huzells stängt med andra ord. Huzells var generalagent för Evinrude och motorlagret var i Karlstad. Efter mycket ringande fick jag tag på Billy Huzell som snabbt kollade om det fanns en kort riggad 75 hästare på lager och det gjorde det. Han ordnade transport och en stor kartong stog i Norrtälje tidigt Lördag morgon. Monterade nya motorn samt flyttade över vissa grejor från min gamla som jag ville ha. Bl.a topplock och stumma upphängningar. Jag var en av dom få som inte använde Powertrim. Behövdes ej, trimtank var mycket bättre samt Powertrim väger.

Efter en ny besiktning var Vi precis klara inför start. Inkörning blev en extra lång väg till
starten. Hur själva Tävling gick kommer jag inte ihåg, men att Vi vann vet jag och fick fina bordet på Hasselbacken. Kommer också ihåg att jag vart uppläxad av Maud Krook, men det var varken första eller sista gången. Mycket lyckad helg, men tyvärr så ville inte Håkan navigera mer..

 

Roslagsloppet 1976 var mycket speciellt.

Detta år var det massor med strul mellan OMC och Huzells i Sverige. Billy Huzell hade varit Generalagent i många år för Evinrude och stöttat min Racing enormt. Dessutom hjälpt mig att starta min utbordarfirma. Nu hade OMC sagt upp alla Generalagenter i Europa utom Italien och Spanien.

Jag var lovad hela året att få en ny bättre motor för SE Klassen, men den vart hela tiden framskjuten. Mercury hade redan en speciell motor för SE och E klassen som hete 650 XS.

Inför Europa mästerskapen i Nora fick jag äntligen motorn, men det kom bara 2 för det var tillverkningsstrul. Jag fick en och Bosse Nilsson den andra. Efter att jag vann SE EM i Nora och Gert Lowisin hade med lupp gått igen hela motorn i detalj skulle den skickas till Italien för där ville OMC vara vänlig med Ital Marine som skulle fortsätta att vara Generalagent. I Sverige skulle det bli OMC Sweden från 1 Januari 1977.

Nu hade jag hört att Bröderna Fabritius hade fått jättefart på en liten Argo med Special motorn Mercury 650 XS. Jag berättade det för Huzells och dom sa att behåll motorn och skicka den efter Roslagsloppet...

Sagt och gjort jag monterade den såkallade FT 19S motorn på Pirayan. I samma veva ringde Bertil Wik och efter en stund var vi överens om att Bertil skulle åka med som navigatör. Jag tyckte det var jättebra, delvis hade Bertil koll och förstog exakt vad som måste göras.

Vid första provkörning gick allt kanon, nu FLÖG Pirayan en bra bit över 60 knop. Ett problem var svänghjulet, motorn varvade så mycket att en magnet lossnade och vi fick chansa på ett annat svänghjul. E klassen hade som oftast största startfältet, men vi var mest oroade för Harry och Penty. Deras superlätta lilla Argo "gick hårt".

Starten gick och vi låg sida vid sida och jag tömde trimtanken och Harry vinklade ut.
Bertil var oersättlig då han själv visste och kände hur han skulle fungerade som trimtank och när vi kom ut ur Norrtäljeviken ledde vi. Argon kom ikapp vid något tillfälle men väl i Flottskär skojade vi och sa att dom nog rundade Åland. Plattvatten till Öregrund och när vi skulle gå i mål fanns inte ens Målgången utlaggd!!

Vi var första Båt och alldeles för tidiga, tror snittfarten var nästan 60 Knop.

Igen blev det fina bordet på Hasselbacken och Bertil och jag firade stort. Som vanligt blev jag upplexad av värdinnan Maud Krook..

Tack Bertil, Du gjorde ett Super jobb den helgen. Super Bertil kanske redan då.....

När jag gjort min Volvo Penta/König F3 deal inför 1977 ingick även en storsatsning att försöka totalsegra i Roslagsloppet.

En 24 fots Rom Runner skaffades och Volvo Penta i Göteborg monterade en V8 inbordare samt skruvade på allt tänkbart på denna SB Chevy, även någon form av Racingdrev och den gick bra, men inte bra nog.

Delicato Bakverks ägare, Einar Belvén (som tyvärr inte är med oss längre) drömde också om totalsegern i Roslagsloppet med sin Clipper båt med Mercruiser Stern Drive. Han hade en jäkligt vass SB Chevy Hi Perf. med TRS drev och den båten var nog västa konkurrenten om det vart lite blåsigt.

Micke Frodé hade ju bytt ut Skovelhjulet mot en "LÄS Evinrude 200hk 2,4" liters motor och var nog given totalsegrare i Z klassen om vädret passade honom. Einar Belvén blev alltid lite stressad när det drog i hop sig och jag psykade honom ganska ordenligt och han vart riktigt förbannad. Allt detta är ju bra för intresset ökar, men jag visste nog att Einars lilla 21 fotare skulle nog visa mig akterspegeln.

Däremot så hade han gamla BW backslaget med inbyggt fördröjning när man lägger i växeln så jag sa varenda gång jag såg Einar att han kommer att "f**ka up" i starten och gasa för tidigt så bakslaget skrunkar.

Vi ligger bredvid varandra när starten ska gå och jag hör Einars motor på 5000 varv och båten hoppar iväg och självklart skrunkar backslaget och hans dag var över.

Vi får också problem senare och får ta oss till Öregrund på 6 cylindrar och titta surt på när Micke Frodé totalsegrar med min motor, som jag kände.

Väl på Hasselbacken kommer Einar Belvén upp till mig efter Supén och skriker att jag är en jävla typ och så vidare. Jag svarar med, att han måste lära sig växla för att kunna vinna. Tror hans navigatör Jan Lindblad fick gå emellan.

Senare på hösten ska jag flyga på en business tripp till Belgien och står och väntar på att få gå ombord på flyget när jag ser Einar Belvén i kön. Jag går och sätter mig vid fönstret i planet och Einar Belven har sittplats en stol från mig på samma rad. Oj oj oj tänkte jag, det är nog bäst att jag säger något och kom upp med detta:

Hej Einar, jag ser att du ska ut och resa - Har du kommit ihåg att VÄXLA pengar!!!!!

Einar blev helt stel och stirrar på mig, men han kan inte hålla sig och börjar skratta.

Efter denna flygresa vart vi väldigt goda vänner och det var starten på "DELICATO Båtracing 1978" och många års vänskap

Inför Roslagsloppet 1978 såg allt ut att kunna gå min väg...

ARGO cattan var upplackad i Delicato Bakverks färger och vi hade använt en lackare Einar Belvén kände. Jätte läckert med massa "Flake och stripes" samt klarlack. Körde i Z Klassen med en Evinrude 235:a och hade vunnit ett par tävlingar innan med en snittfart på nästan 80 knop.

Båten var enormt snabb i lungt vatten, men inte bra i hög sjö. Navigatören Håkan Borg var mycket proffsig och vi var redo att fajtas för Totalsegern.

Ett stort problem uppstog på Fredagsnatten. Stormvarning för hela helgen och man fick ändra banan, men det fanns inte en chans att hänga med dom stora tyngre inbordarbåtarna i den mycket grova sjön.

Efter ett antal dyk och nära Flipp var det bara att kasta in handuken och bryta. Kändes för jäkligt att missa två år i rad. Så blev det med året 1978 men det kommer mera om mina Roslagslopps erfarenheter. Kan väl här passa på att berätta varför det alltid var tjafs med Maud Krook som var värdinna på Hasselbaken.

Under alla dessa år lyckades jag aldrig få ett Hotell rum på den då så Berömda Hasselbacken. Maud sa att jag alltid ringde för sent och jag svarade med att vilja boka redan året innan. Men se det gick inte utan man måste ringa senast en viss dag och det lyckades jag aldrig med. M.a.o under alla dessa år jag deltog i Rosis bodde jag aldrig på Hotell Hasselbacken.. Blir full i skratt när jag tänker på allt detta strul och man fick hyra in sig hos någon privat person i Öregrund.

Efter mitt Roslagslopp 1978 började ÖRK som arrangerar tävlingen med massa i mina ögon underliga beslut. Man bjöd inte längre in till Z - Klassen och det innebar mer eller mindre att Evinrude-Johnson motorerna inte kunde vara med att slåss om Totalsegern.

N - blev största klassen för utbordarcattorna som oftast var Totalsegraren.

Jag beslutade därför att ge upp min dröm om Totalsegern i Rosis och konsentrerade mig 100% på Internationell Rundbana istället.

Gjorde ett nytt försök 1985 att få deltaga i Roslagsloppet med Pelle Lindbergh och min
Flying Flipper med 2 X Evinrude V8 utbordare, men Karlsson Bröderna sa nej.

1987 blev jag tillfrågad av en Finsk Båtbyggare om jag ville deltaga i Roslagsloppet
med en av deras Båtar. Kommer ej ihåg märket men det var en 24 fotare och jag monterade en Evinrude V8 och frågade våran Per Benson om han ville vara med och navigera.

Detta år hade jag velat haft blåsigt väder för vår Båt var ganska tung. Fjärdarna låg då självklart blanka och när Per Benson och jag började se Öregrund som
andra eller tredje Båt så gick propeller axeln av..

Motorn övervarvade och vi gled mot ett stopp och Per harklade sig besviket och sa kort och gott. Jaha....det var det de. Hösten 1987 flyttade jag första gången till USA men kom till Sverige inför sommaren 1988 och då blev det en ny storsatsning på att ta totalsegern i Roslagsloppet.

När jag kom till Sverige inför sommaren 1988 vart jag inbjuden på Fest hos Finans AB Rosenudde. Man hade kontoret i en jättefin äldre byggnad på Djurgården vid Skansen. Min kompis Peter Tuernberg var då Finans Direktör där och gillade båtar.

Peter tyckte vi skulle åka Roslagsloppet tillsammans. Jag förklarade att vill man vinna totalt kommer det att "kosta skjortan". "Inga problem" sa Tuernberg, Finans AB Rosenudde sponsar. Jag gjorde en snabb budget på runt 500,000 Skr och pengar kom.

Jäklar, nu brinner det i knutarna för jag hade inga grejor alls. Började med att leta båt för Enskrov 4 Liter och få alternativ fanns. Efter en stunds fundering gjorde jag en "Deal med Hasse Strandman". Han skulle bygga en 25 fots Speedcraft snarast. Beställde en Evinrude V8 och skickade ett Power head till USA för att göras i ordning enligt Homologiseringen. Latham styrning beställdes samt massa propellrar.

Jag visste att Micke Frodés Enskrov 3 liters båt kommer att bli svårslagen.
Delvis var hans Båtar mycket bättre samt Micke var ju Kungen av Roslagsloppet.
Evinrude V8:an är ju ganska tung och regeln för 4 liters klassen sa större och tyngre Båt.

Hur som helst hämtade jag Båten hos Hasse Strandman när den var klar. Strandman talade då om för mig att jag kastade bort både tid och pengar, för jag skulle "aldrig kunna köra om honom med en Speedcraft".

Jag skrattade och sa, vi får väl se....

Planen var att använda Nynäsloppet som en test 2 veckor innan Rosis. Detta av flera anledningar, dels prova båten samt att få Peter Tuernberg att förstå hur fort detta ekipage gick!!! Han skulle ju navigera.

Väl i Nynäshamn så for vi iväg och bara efter en kvart i lungt vatten sprack hela botten i nya Speedcraften och vi höll på att sjunka. Peter vart livrädd då båten gick jäkligt "hårt" (fort) innan den sprack. Mycket upprörd ringer jag Strandman som lite svävande svarar att problemet med botten var nog mitt. Efter lite tjafs så skulle Strandman plasta ihop fuskbygget och nu gick ju all tid till detta istället för att leta mera fart.

Nu ringer Peter och säger att han vill inte navigera, utan Tom Eliasson som ägde Rosenudde skulle ta hans plats. Kul tänkte jag, dessutom var Tom lite lättare än Peter.

Sista dagarna jobbade vi dygnet runt för att hitta mer fart och det kändes som chansen fanns att spöa Frodé. Detta var ju året som Svenska Kungen skulle deltaga i Rosis, så uppmärksamheten var mycket bra.

Starten gick och mitt första mål var ju att ta mig om Strandman. Mycket skön känsla när jag seglade förbi honom, då jag fortfarande inte hade smält hans sätt att  leverera Båten jag betalade ett stort överpris för att få tidigare. Dessutom vart ju båten alldeles för tung efter reparationen.

Tom kunde ju inte Navigera så bra och Vi gjorde några missar. Kommer inte ihåg exakt men tror att vi ledde totalt när ví kom till Flottskär. Vi tankade och jag bytte propeller och nu var det sista etappen kvar.

Micke hade listat ut en genväg och jag körde enormt på lätten, men vi gjorde några små
felkörningar så väl i Öregrund så var vi efter Micke Frodé. Kanske vi hade vunnit totalt om inte om hade funnits. Micke vann 3 Liters med 66,34 (1.22.48) i snitt. Jag vann 4 Liters med 64,14 (1,25,37) i snitt. Grattis Micke, dina insatser i Roslagsloppet är helt suveräna och ingen kommer någonsin att kunna ens komma nära dina prestationer där.

För min del förändrades livet igen Tack vare Båtracing.

Tom Eliasson erbjöd mig en Kanondeal för att bli Ansvarig för bl.a Fastighets AB Rosenudde och även Storage AB Rosenudde. Jag tror att mina 2 år som VD i Rosenudde var dom roligaste i mitt liv, än så länge är väl bäst att tillägga.

Tack Tom Eliasson och Peter Tuernberg

 

Vid pennan

 

Magnus Pettersson

 
stäng