Ricard Karlsson

ricard_karlsson.jpg

Kamikazepiloten

Finns även att läsa som pdf..

Ricard Karlsson är båt piloten från Sverige som stått för den krasch som setts av mest besökare på Youtube.com.  Morgondagens båt racer åkare kommer säkerligen till stor del att rekryteras via internet och olika forum där Ricard Karlsson och Tomas Tollin finns med pga att dom gjorde en våldsam krasch 1996 med sin enskrov 4 liters båt.

 

 Jag har träffat Ricard och försöker här beskriva mannen som omvandlade en Hotshot 26 till en u-båt vilket resulterade i omfattande skador på både kropp och själ.

 

- Ricard, innan vi går in på din karriär som pilot, har du varit navigatör någon gång?

 

- Jodå, att navigera tillhör ju grundutbildning för att bli licensierad förare. Jag har bland annat navigerat åt Tony Nordlund från Åland i enskrov 3 och 4 liter. Jag agerade även navigatör åt min fd fru Carina Fredholm (dotter till Rolf Fredholm som är känd från sina Nimo offshore båtar). Vi tävlade med en Smiler 500 med Yamaha 70 i SUK loppet utanför Björnhammar varvet.

 

- Vilka fajter minns du bäst från tävlingsbanan?

 

- Den frågan är relativt lätt att svara på. Det är två tävlingar som står i särklass. Ett år när Lasse Ström åter var i Sverige så körde han, jag och Hasse Strandman varsin Speedcraft med OMC V8 motorer på akterspegeln. I mål skiljde det endast 20 sekunder mellan oss, tyvärr var jag sist och total 4:a men häftigt var det. Det andra tillfällt var i Nynäshamn. Jag krigade mot Mårten Levin från Öregrund som körde en Bat 28 med 4 liters utombordare på. Ruggigt tajt ända in till mål, där jag drog längsta strået!

 

- Kul, vilken säsong är den bästa i dina ögon?

 

- Det måste vara mitt andra år med Frodé 24:an, dvs 1993. Vi slutade total tvåa efter Göran Öhlund, som körde en båt bestyckad med monster V8. På tredje plats kom Micke Frodé. Det är inte många som slagit honom i Roslagsloppet. När vi väl kommit i mål och upp på land så hade mina kamrater, som körde trailern ifall jag skulle få haveri, dukat upp med Irish Coffey på motorhuven på bilen. Det var en härlig stämning och sammanhållning i depån och på Hasselbacken.

 

- Okej Ricard, kan du försöka ge oss en återblick av din rcaing karriär fram till den fruktansvärda kraschen? 

 

- Min racerkarriär startade 1976. Rundbana klass SA 250 som jag körde tom 1979.

 

1980-81 blev det klass C med en Smiler 500 och Johnson 35HK. Båt nr 294 och enda startande i klassen när Roslagsloppet skulle köras. Navigatör var Magnus Öberg. Båten gjorde ungefär en knop per hästkraft, dvs 35 knop. Det var här offshore karriären påbörjades.

 

1982-83 byttes motorn till en Mariner 60HK och klassen hette D.

 

1984 gjorde jag "lumpen" och ingen racing kördes. Istället försökte jag få i ordning på en  Mirage 21 med inombordare vilket inte gick så bra. Populär båt som bla Gunnar Olderin, känd K och classic offshore åkare, väckt liv i på senare år.

 

1985 köpte jag en ny Joker 19 som bestyckades med en Mercury Xr2 för klass N, 2 liter. Om inte Micke Frodé funnits så hade cupen varit möjlig redan detta år.

 

1986 började jag se mer seriöst på min racing. Detta år så byggde jag en ny Crum 21 (båt nr 294) i en form som jag hyrde av Bosse Lundberg. Givetvis monterade jag på min Mercury XR2 på akterspegeln. Ole Holmberg var denna säsong navigatör, men tyvärr kastade jag honom i vattnet och han blev skadad. Bra resultat hela säsongen gav totalseger i enskrov 2 liters cupen det året.

 

1987-91 påbörjades enskrov 4 liters karriären dit jag höll mig till den dag jag slutade. En Speedcraft 26, båt nr 294, med Evinrude 300 införskaffades. Denna båt var egentligen inte särskilt bra. Den gick högt, var bred, hade kort botten och gick inte optimalt när det började gå lite sjö.Ole Holmberg och Bröderna Johan och Jacob Alström navigerade i tur och ordning. Klassen enskrov 4 liter var väldigt populär. Konkurrenterna när det drog ihop sig till Roslagsloppet var meriterade namn som, Lasse Ström,  Hans Strandman, alla med Speedcraft, Bertil Wik med Segmo 28, Jon Löfström, Bass, och Christer Jobs, Jobs 24 som är byggd på en Gilbert Apache. Ibland deltog även Mikael Frodé och Magnus Petersson med dubbla Mercury istället för singelmontage från OMC på akterspegeln. Eftersom de tunga namnen endast figurerade i Roslagsloppet så så var det Magnus Petersson i sin Segmo 28 slimline och jag som tog cup segrarna dessa år.

 

1992-93 var det storsatsning. Sponsorer fanns och en Frodé 24:a köptes in av Lasse Samuelsson tidigare ägd av Frodé, med en Evinrude V8 4,0 l 300HK på akterspegeln. Sven-Åke Hilland navigerade. Jag lyckades vinna nästan allt dessa år. Jag blev total 2:a i Roslagsloppet, efter Göran Öhlund i sin båt med monster V8  inombordare, och var före Micke Frodé, som kom 3:a. Helt klart de bästa åren i min racing karriär.

 

1994 var cupen i hamn tills jag, efter den sista deltävlingen i Uppsala, blev diskad i en efterbesiktning. Ett insug var för stort, vilket var en stor besvikelse, då jag inte själv gjort jobbet med att preparera motorn utan lejt bort det. Ingen rolig överraskning och alla tävlingar som jag ställt upp i, och mestadels vunnit, räknades bort. Båten såldes till Kent Tibbing utan motor då den istället hamnade på någon "pleasure katta" på västkusten.

 

1995 blev det ingen racing. På ett varv i Roslagen tillbringades all ledig tid för att bygga en Hotshot 26:a. När båten nästan var klar var det dags för Roslagsloppet. Jag meckade in på småtimmarna innan besiktningen. Allt verkade komma på plats, men provkörning skulle ske till startlinjen. Besiktningen flöt på men när gasen trycktes ner visade det sig att tändspolarna inte ville vara med. Motorn gick bara på 6 cylindrar, bittert. Hem i lugn och ro och skruva vidare innan vinterdvala

 

1996 var det dags för den stora, och mindre roliga, händelsen - kraschen. Båten var klar, men motorn strulade hela tiden. Propelleraxel, drev, propellrar och annat rasade stup i kvarten. Motorn i sig gick hur bra som helst, men struntfel återkom hela tiden. Chansen att verkligen köra båten i olika sjö spolierades gång på gång. Vid de få tillfällen den fungerade så presterade båten +82 knop och kändes hur trygg och bra som helst. Siktet var inställt på totalseger i Roslagsloppet, nordens kändaste båt tävling och en av de mest prestigefulla tävlingarna i Europa. Niklas Tibblin hade fått kart sin Frodé 28 med dubbla V6 2,0 liters Mercury och blev största konkurrent. Båten skulle dessutom köras av Mikael Frodé. Starten gick i Stockholm och allt kändes perfekt. Båten var snabb, varvade + 6 900 varv, vilket jag visste var +82 knop. Efter 5 minuter, blev allt svart -kraschen. Olyckan skedde i höjd med Lidingö. I efterhand kan man konstatera att jag skulle haft trimtanken full med vatten, den var tom. Okunskap, otur eller brits på träning får andra avgöra, men som jag säger, båten hade känts hur stabil och trygg som helst. Enligt reportern från SVT så var skadorna lindriga. Icke alls sant. Tomas Tollin (min navigatör) fick omfattande skador på benen och tävlade inte förrän ett år senare, då som navigatör åt Frodé. För mig gick det ännu värre. Alla revben, utom ett, gick av. Nacken tog storstryk och båda lungorna punkterades. Fyra månader på sjukhus följdes upp med åtta månader av dagliga återbesök och ytterligaren ett år av konvalicens. Nacken var det stora spöket på slutet, då huvudet inte gick att vrida på.

I efterhand har det kommit fram att hjälmen som jag bar på hade förlorat all sin "stoppning" vid kraschen vilket man förstår om man tittar på filmen.

 

- Tack Ricard, för att jag fick ta lite av din tid och att du delger oss din berättelse.

 

Ricard avslutade inte sin karriär här, dock var han mer på sjukhus än hemma 1997 så den säsongen försvann.

 

1998-99 skulle bli de sista säsongerna för Ricard som framgångsrik racerbåts förare. Navigatör var nu den idag stora profilen Christian Jansson. Båten var fortfarande Hotshot 26:an då den klarade kraschen mer eller mindre utan skador, otroligt nog. Men pga ständiga motorproblem och brutna race så tappade till sist Ricard lusten. Att hela tiden själv skruva och lägga mer eller mindre hela sin fritid på något som inte ger de resultat som önskas blev för mycket. Ricard kände sig som en K åkare, tävlande som nästan alltid bryter tävlingarna dom ställer upp i. Avsaknaden av ett riktigt team som hjälps åt att mecka, testa och träna, blev tillslut det som gjorde att Ricard inte setts på racerbanan från år 2000 och framåt.

 

Glädjande för oss båt intresserade är att Ricard har en son i övre tonåren. När jag idag talade med Ricard om framtiden så kunde jag helt klart ana att något är på gång. Min gissning är att vi inom 2 år får se Ricard och hans son i klassen V 150 eller V 300. Varannan tävling som förare, varannan som navigatör åt grabben sin. Har vi tur så kanske han lyssnade på mig när jag sa att "skaffa en båt i vinter och kör Classic Offshore redan nästa år. Förbered den för V 150 eller V 300, men gör inte de sista investeringarna, som krävs, mot att åka classic.

 

Vi i Halifax Racing är glada för att ha fått ta del av Ricards erfarenheter och trevliga personlighet i samband med köpet av den Argo 17 som ingår i vårt team. Denna båt hittade Ricard i Östhammar vintern 2006. Se mer under Team Argo.

 

Magnus Pettersson

 
stäng