Roslagsloppet 2009

 

Debuten med Phantomen skedde i Roslagsloppet 2009. Det var väldigt kul att det var så många startande i klassen V-300. Jag visste på förhand att jag skulle vara chanslös mot V-24 (Zander) och Bat-26 men därefter hade jag ingen aning om vem som skulle vara 3:a. Under besiktningen fick jag flera nyttiga tipps från Johand Sandwerth och Peter "Foppa" Forsberg. På kvällen fick jag en grundlig genomgång av Lasse Norrman om var och hur jag skulle placera mig i starten. Tack och lov gick allt bra så när starten gick så låg vi i leding tillsammans med Donzi 35:an i någon minut innan Zander och Foppa körde om oss då vi slog av för svallvågor. Något senare körde även Bat-26:an förbi. Vid första kontroll (Strängarna) hade vi även blivit omkörda av Andreas Wirback i sin Bass 23:a. Vi försökte hänga på honom vilket gick relativt bra. Vi hade kontakt hela vägen ut förbi Truten och Tratten men sen upp mot Norröra hade vi inte fart nog att hänga med. Det blev en realivt ensam resa norrut, först när vi närmade oss Kapellskär fick vi sällskap bakifrån, först passerade Peter Wahlström oss, därefter Veronica Olderins som kort därpå fick stopp. In mot inloppet av Väddö kanal passerades vi av totalsegrarna Wrenkler och något senare även av Tomas Rosen. Men vi hade många duktiga åkare bakom oss så det känndes som en halv seger när vi kom upp till Flottskär och etappmålet. Jag var helt slut då styrningen var stum (backventilen låser styrningen så jag får ta i allt jag orkar för att rubba ratten vid full fart). Kanlaen och tankningen passerade utan missöden och det visade sig att vi hade kört närmare 60 knop i snittfart upp till etappmålet. När vi tankade kunde vi kostatera att vi låg 4:a men eftersom Wirback´s motor hängde på en trasig bracket så var vi helt plötsligt 3:a då han omöjligt kunde fortsätta tävlingen. Närmast efter oss var Conny Hertz följd av Fredric Söderberg. Omstarten vid Tomta brygga flöt på utan missöden, vi var relativt ensamma så det var inga svallvågor som störde ut mot öppnare hav. Men vid första rudningen så tappade motorn kraft. Den slog av och gick på 5700 varv istället för 6200 vilket enligt GPS´n var mellan 55 - 57 knop, dvs 7 knop långsammare än tidigare. Givetvis var detta ruskigt frustrerande då vi visste att vi hade ett bra gepp om en 3:e plats och alltså pokal. Koncetrationen svek och jag och Patrik missuppfattade varandra så vi var dessutom tvugna att göra en 180 graders sväng och åka tillbaks i ca 20 sekunder för att gå på rätt sida ner mot Hargs hamn. Vi passerades av Micke Bengtsson och Christer Lindberg ungefär samtidigt som vi körde förbi en stillaliggande Foppa Forsberg som skjutit motorn. Nu var humöret riktigt dåligt. Halvpaj motor, vi körde fel och tappade ca 45 sekunder i onödan vilket vi skulle behöva för att hålla Conny bakom oss. Vi visste att vi hade byggt upp ett bra försprång på första etappen men att köra i 56 knop nästan hela sista sträckan skulle kosta mycket tid. Ner mot kontroll 8 passerades vi av Mats Endrésen som vi lyckades följa med blicken ner till Vässarö men sedan var det tomt. Vi blev faktiskt inte omkörda av fler båtar utan den tilltagande vinden (motvind) passade oss bra upp mot Öregrund. När vi väl passerde fyren Bellona och rundade första boj kunde vi till vår förskräckelse se att Conny kom som kanonkula ca 900 meter bakom oss. Detta förstod vi aldrig skulle räcka hela vägen in i mål. Full gas även vid följande svängar runt bojar gällde och när vi svängde ner mot Bellona igen så hade avståndet halverats, pulsen var nu uppe i närmare 200 slag per minut. Jag tänker fxn inte ge upp nu när vi kämpat i närmare två timmar med en båt som inte går att styra - JAG VILL POKAL skrek jag till Patrik. När vi rundade tillbaks mot Öregrund så hände det.......... motorn kickar igång med full kraft och vi passerar 64 knop på GPS´n. Snacka om härlig känsla. Vi gasade och gasade och motorn gick som en dröm. Conny gasade för allt vad han kunde. I efterhand har vi fått höra hans navigatör berätta att Conny slutade svara sista varvet i sitt intercom - allt gick ut på att gasa. När vi passerade sista bojen och drog på för fullt in mot mål så krånglade motorn igen men när vi tittade bakåt så hade vi en lucka på ca 500 meter. Känslan att passera mållinjen som 3:a var nästan som känslan skulle varit om vi vunnit. Vilken härlig tävling och vad skönt att strulet med motorn inte gjorde att vi tappade någon placering! Snittfarten blev tillslut drygt 56 knop vilket jag är väldigt nöjd med då vi inte kunde köra fortare under 1/3 del av tävlingen. Lasse Norrman gjorde en check på motorn när vi kom hem och kunde konstatera att det trängt in en del vatten under kåpan och att en tändhatt fått för mycket fukt i sig vilket resulterar i att ett tändstift inte fungerar.

 

Uppsala Offshore 2009

 

Inför Uppsala´s offshoretävling kändes allt stabilt. Motorn var återigen 100% och nu gällde det att slåss om en pokal igen. Det var många startande även i Uppsala. Christian Jansson kom med en Frodé 21:a och Conny hade åkt närmare 70 knop på träning så det här skulle bli tufft. Taktiken var den vanliga - ta starten. Även denna gång var vi bra med och låg tillsammans med Andreas Wirback först. Efter en knapp minut smög Zander och Foppa om oss men vi höll stabilt en 4:e plats. Där höll vi oss nästan hela första varvet tills vi passerades av Peter Wahlström. Phantomen gick väldigt bra men fortfarande kunde jag inte styra båten. Helt slut redan efter ett varv. På andra varvet låg vi sida vid sida med Foppa fram tills han fick slå av på farten pga trasigt powertrim. Istället passerades vi av Mats Endrésen som fick bra fart i båten när det lugnade ner sig lite med svallvågor. Resten av loppet blev odramatiskt. Wirback röck sakta men säker ifrån i ledningen i V-300 med Zander på en 2:a plats och så vi 3:a. Ner till Conny på en 4:e plats var det drygt 30 sekunder så det känndes relativt tryggt efter sista rundningen. Äntligen skulle vi fullfölja ett race där vi kunnat hålla full fart mer eller mindre hela tiden. Vi slutade 3:a med en snittfart på över 61 knop så det var en perfekt avslutning på V-300 säsongen. Och däremed försvann även rödsiffrorna.

 

Två år senare kördes sista racen med P21:an. Först Rosis med Mange P och Carro Wigerman sedan i Skokloster där Linus Johnson navigerade åt Magnus Pettersson

Mange_Pettersson_Carro_Wigerman.jpg

 
stäng